Torsten Engholm

vid sitt arbetsbord

 

författare

föreläsare

ikonmålare

 

 

Ålder:      Född 1921
Bor:       I Åkarp
Familj:    Hustrun Eva, barnen Birgitta, Helena och Sven med familjer
Aktuell:   Har skrivit boken "Arlöv - folk, samhälle och kyrka i gången tid"

*

 Han har fortfarande stor aptit på livet. Torsten Engholm, 82, pensionerad rektor, föreläsare, författare, ikonmålare, hederskyrkovärd mm, har nyligen kommit ut med en bok om gamla tiders Arlöv. Nu skriver han på en bok om Åkarp, där han är bosatt.

Nej, att låta dagarna gå utan vettig sysselsättning är inget som ligger för Torsten Engholm. Han är fullt aktiv och är till exempel inbokad för ett flertal föreläsningar månaderna framöver. Men han vill minst av allt dra uppmärksamheten till sig själv. Ber man honom berätta om sitt innehållsrika liv blir han närmast generad.

Han har ett starkt kyrkligt intresse och politiskt står han rätt långt ut på vänsterkanten. Under 70- och 80-talen blev han känd som den "röde" rektorn på Värner Rydénskolan i Malmö. Engholm hade sin syn på hur undervisning och elevkontakt skulle bedrivas och fick våldsamt mothugg från en del håll. Han lyckades dock rida ut stormen och idag betraktas han närmast som banbrytare vad gäller modern pedagogik.

Polisson från Arlöv

Torsten Engholm föddes 1921 som den yngste i en syskonskara på sju. Fadern, Gottfrid, var polis i Arlöv och familjen hade sin bostad i polishuset vid Järnvägsgatan.

1942, mitt under brinnande världskrig, tog Torsten studenten vid Malmö högra allmänna läroverk för gossar. Han var emot kriget, ja krig överhuvudtaget, och gjorde sin militärtjänst som vapenfri värnpliktig. Efter 570 dagar var han redo att gå vidare i livet.

- Jag ville utbilda mig till socialarbetare men behövde praktik för att komma in på Socialinstitutet. Först jobbade jag en tid på Östra sjukhuset i Malmö, därefter fick jag praktikplats på Vemyra skolhem i Sollefteå, berättar han.

Torsten jobbade som husfar och lärare på Vemyra – och fick smak för läraryrket. Det var så det hela började. I stället för att fullfölja socialjobbsplanerna sökte han till och kom in på folkskollärarseminariet i Lund. 1945, efter två års studier, var han färdig folkskollärare.

Sin första lärartjänst fick Torsten i Torsåker nära Gnesta i Sörmland. Han hade just gift sig med en flicka från Kristianstad, Eva. Torsten förklarar den långväga flyttningen:

- Vi ville flytta långt bort för att kunna gestalta vårt eget liv.

Konstnärskarriär

Det var i Torsåker som Torsten började intressera sig för konst. Han hade hört talas om konstnären Karl-Göte Andersson Sernius i Gnesta, och en dag sökte han upp honom i hans hem. Andersson Sernius var representerad på Nationalmuseum och var god vän med Sven "X-et" Erixson.

- Karl-Göte inspirerade mig och vi blev mycket goda vänner, berättar Torsten. Genom min svåger Ernst blev jag också god vän med Max Walter Svanberg i Malmö. Han kom att betyda mycket för mig.

Torsten Engholm blev en flitig målare. Först målade han huvudsakligen landskap, stilleben och liknande, men vartefter övergick han till att skapa imaginistiska bilder. 1952 var ett stort år för honom. Dels hade han tillsammans med systersonen Allan Friis en egen utställning i Nyköping, dels var han representerad på vandringsutställningen Sörmländska konstnärer. Två år i följd var Torsten även representerad på utställningen Unga tecknare på Nationalmuseum. Se  Engholms konst

Efter fem lyckliga år i Torsåker kände sig familjen Engholm, som utökats till fyra personer, nödsakad att återvända till Skåne. Både farmor och mormor led av sviktande hälsa, och Torsten och Eva ville komma närmare dem. Från 1952 återfinner vi därför familjen i Tullstorp i Södra Sallerup där Torsten fått tjänst som folkskollärare. Torsten fortsatte med sitt måleri och hade i mitten av 50-talet två utställningar i Malmö, med förord av
Max Walter Svanberg.

Familjen bodde tämligen primitivt i Tullstorp. Det var högt i taket och svårt att hålla bostaden varm.

Torsten började nu en fortbildning för folkskollärare för att bli ämneslärare. Han läste religionskunskap och samhällskunskap och kunde meritera sig för en tjänst på Johannes samrealskola i Malmö. Vi har nu hunnit till sommaren 1954.

- I tjänsten ingick att jag skulle svara för morgonbön för de drygt 1.000 eleverna två dagar i veckan. Vi samlades i Johanneskyrkan som blev helt fullsatt. Jag brukar säga att jag har predikat i en mer fullsatt kyrka än någon präst, berättar Torsten leende.

Torsten var tillsynslärare på skolan, vilket innebar att han hade hand om materielen och skulle svara för ordningen på skolan. Han hade även ansvaret för Pildammskolan.

Nya utmaningar

Torsten gick nu vidare i karriären. Som konsulent i samhällsorienterande ämnen vid Malmö skolor kom han att samarbeta med bitr. skoldirektör Birgit Rohde. En amerikansk pedagog vid namn Trump hade genomfört ett skolsystem som Birgit var mycket entusiastisk för. Idéerna spreds till Sverige och de flesta andra länder. Hittills hade man haft klasser med 30-40 elever, men Trump menade att olika undervisningssituationer krävde olika stora grupper. Under ett lektionspass skulle i princip alla ha chansen att yttra sig, men när man t ex skulle introducera ett ämne var det önskvärt med en större grupp.

Ur detta utvecklades i Skåne något som kom att kallas SAMSKAP. Det hade en teknisk och en pedagogisk del. Torsten förklarar:

- Finansminister Sträng hade deklarerat att kommuner som skulle bygga ny skola och kunde presentera en plan för byggnationen kunde gå in och göra gemensamma upphandlingar mm. Det skulle förbilliga byggandet att ha en plan för flera skolor samtidigt.

Ett antal kommuner i sydvästra Skåne anslöt sig och kunde nu lättare få igenom sina byggidéer. Malmö kunde till exempel gå ihop med Burlöv och Staffanstorp då respektive kommun stod inför ett skolbygge.

Torsten Engholm fick i uppdrag att vara samordnare för detta projekt, som startades 1967. Han var ute och höll föreläsningar om projektet runtom i Sverige och även i Norge.

Värner Rydénskolan i Malmö var en av de skolor som kom till under den här perioden. Den kom att bli Torsten Engholms arbetsplats under många år.

- Jag kände nästan som min skyldighet att söka rektorstjänsten när den utannonserades.

Chockupplevelse

- Jag fick en chock när jag kom till Värner Rydénskolan, berättar Torsten Engholm. Jag hade aldrig anat att det fanns så mycket misär i samhället. De flesta eleverna var invandrare – hela 85 procent hade ett annat hemspråk än svenska.

- Invandrarfamiljer som bodde i slumområden i Malmös innerstad  blev helt enkelt ditflyttade. 

- Den sociala misären var uppenbar, säger Torsten Engholm. Den hade gått i arv i generationer. 

- Men många av invandrarna var också kvalificerade arbetare från Jugoslavien. Det var en elit som sökte sig till Sverige för att skapa sig en bättre levnadssituation. Familjerna slog sig ner där det fanns lediga bostäder.  Det fanns en del dansk arbetskraft i Malmö vid den tiden. De flyttades också dit. Det var så det omtalade Rosengård kom till.

- Jag tyckte inte att samhället tog det ansvar som det borde för att hjälpa de familjer som hade det svårt. Personligen hamnade jag i en mycket svår situation. Det fanns inget färdigt kollegium och det var lärarbrist i landet. Lärarna kom från olika håll och kände inte varandra. Dessutom saknades behöriga lärare i naturorienterade ämnen.

Förstod eleverna

- Jag såg det som en utmaning. En tanke jag hade var att för att man skulle nå ett bra resultat i undervisningen måste man bygga upp ett förtroende mellan elever och lärare. Jag ansåg att läraren måste visa eleven respekt, men jag upptäckte att många lärare såg ner på sina elever.

- Elever kom ner till mig och ville prata när de hade bekymmer. Jag försökte få till stånd ett samtal lärare och elev men det stötte ofta på patrull.

Lärarna uppfattade det som en desavuering av dem själva. De menade att jag svek dem genom att ta elevernas parti.

Torsten Engholm fick på så sätt många lärare emot sig och märkligt nog även en del föräldrar fast han stod på deras sida. Man lät bl a trycka upp flygblad som delades ut i Rosengård. Nå, det hela lade sig vartefter och de lärare, främst högstadielärare, som ogillade Torstens idéer sökte sig till andra skolor.

Efter hand fick Torsten fin respons på sitt sätt att leda skolan.

- Jag såg som min uppgift att ha ett nära förhållande till personalen. Jag började t ex varje dag med att gå runt på skolan och höra hur läget var.

Saknade undervisningen

- Jag hade alltid tyckt att det var roligt att undervisa, och som rektor saknade jag det. Mot slutet kom jag dock att hålla lektioner i religionskunskap på lågstadiet. Många av eleverna var muslimer så vi kunde utgå från en del gemensamma grunder i Gamla testamentet.

1986 var det hela över.

- Jag hade förberett mig för pensionen bl. a. genom att jag lärt mig måla ikoner, berättar Torsten Engholm. Jag fick nu mer tid för det. Jag hade lärt mig tekniken av en ryska i Malmö som var utbildad på Andrej Rubljev-institutet i Moskva. Hon livnärde sig på att restaurera målningar.

Gudsmodern från Don

 

- Att måla ikoner blev nu min huvudsakliga tillvaro. Jag gick några år på kvällskurser och fortsatte sedan som privatelev hos min ryska lärare. Samtidigt lärde jag henne bibelkunskap. Hon uppskattade när jag förklarade den teologiska bakgrunden till ikonerna.

- Jag har inte tjänat något på ikonerna. Inkomsterna har gått till Lutherhjälpen och till Individuell människohjälp, IM.

Torsten ville gärna fortsätta med undervisning efter pensioneringen och hösten 1986 började han leda kurser på Seniorakademin, ett rent ideellt arbete. Det fortsatte han med ända till för två år sedan. Han har haft kurser i ämnen som Skånska kyrkor, Bibeln i konsten, Bysantinsk konst mm. I samband med kurserna har man gjort utfärder och tittat på kyrkor.

Han har även varit en flitig föreläsare, t ex på Malmö föreläsningsförening. Eva och han har rest ganska mycket, och i mars ska Torsten ha en föreläsning som han kallat På pilgrimsresa i Österled.

På vårens program står också en föreläsning om Max Walter Svanberg och Ravenna-mosaiken. Plats: Slottsstadens församling i Malmö.

Släktforskare

En annan sak som upptagit hans tid är släktforskning. Han har forskat på både sin fars och sin mors sida ända tillbaka till 1600-talet.

- Det har varit ett spännande och intressant arbete, förklarar Torsten. Jag har tillbringat många dagar på Landsarkivet i Lund, men har även besökt Krigsarkivet i Stockholm och Emigrantinstitutet i Växjö för att få fram uppgifter. Mitt syfte har inte varit att spåra upp så många personer och orter som möjligt utan jag har koncentrerat mig på vissa personer och har försökt sätta in dem i deras historiska sammanhang.

Torsten Engholm har under sin lärartid framställt läromedel för grundskolans högstadium och för Bibliotekstjänst. Han har även skrivit böcker om orter i Skåne ur ett kyrkligt perspektiv. För ett par år sedan tackade han ja till att författa en skrift om Södra Sallerups församling inför kyrkans 800-årsjubileum.

Nästa projekt blev en bok om Burlövs kyrka och by. Och nu har han alltså på uppdrag av kyrkorådet i Burlöv skrivit boken "Arlöv – folk, samhälle och kyrka i gången tid".

- Det som glatt mig är att tre personer oberoende av varandra tagit kontakt med mig och berättat hur man läst ur Arlövsboken på ålderdomshem, vilket blivit mycket uppskattat. Det har aktiverat pensionärerna. Sånt är väldigt roligt att höra.

För närvarande skriver Torsten Engholm på en bok om Åkarp, helt och hållet på eget initiativ.

- Jag tror aldrig den kommer ut, säger han på sitt vanliga försynta sätt.

På den punkten tror vi han har fel. För väldigt många uppskattar Torsten Engholms berättarkonst.

Lars Siverson  (Systerson till Torsten)

Journalist

 

 

Torsten Engholm har skrivit åtskilliga böcker och läromedel
genom åren. Han skriver allting för hand.

 

Foto: Lars Siverson

 

Se vidare: Engholms böcker:

Engholms konst