En kvinnas upplevelse av ett av Allan Friis' konstverk, vers 20 ur TESTBILDER

 

"Bilden har påverkat mig mer än jag vågar berätta om...."

Om en annorlunda receptionsprocess

Detta är ett utdrag ur en korrespondens mellan konstnären Allan Friis och en kvinnlig konstintresserad från juni månad 2007. Kommunikationen hade påbörjats några månader tidigare. Konstverket som avses är Vers 20 som ingår i ur Allan Friis bildlyriska melodrama Testbilder/Processen. Testbilderna kan ses på: http://www.kulturbron.com/sciencefiction.html

Så här lyder versen i boken Testbilder, som kom ut 1988 och varifrån akvarellen är hämtad:

 

Plötsligt vällde en känsla med våldsam kraft genom hinnan och en våg av förtärande vällust drabbade vår försvarslösa kärna. I vårt inre reflekterades med neutronens snabbhet bilden av Kristinas upptagande i kretsloppets oändliga vila. För första gången materialiserades känslan med en nästan plågsam skärpa och vi antog att drömmen kunde vara lösenordet.

 

2006-06-12 12.10

Hej Allan, Finns du på plats vid datorn nu? Kan du ta emot ett mejl?

Undrar Jenny

 

2007-06-12 12.14

Hej Jenny

Finns på plats nu kl.12-14

Allan Friis

 

2006-06-12 17.19

Hej igen,

Jag börjar bli lite orolig över att min beskrivning av mottagande av vers 20 inte är så lätt att smälta, att den går för långt...

Jag känner dig inte och vet inte hur mycket du har lust att höra och vad du tål att höra?

Det kanske faller i helt fel jord?

Kan de ge mig en vink om detta innan jag gör bort mig.

Med vänliga hälsningar 

Jenny

 

2007-06-12 18.20

Kära Jenny

Ingen kan vara mer fördomsfri än jag. Dom som har sett mina bilder och läst vad jag skrivit och träffat och samtalat med mej personligen, vet detta. Jag är psykologiutbildad och känner väl till människonaturen och har själv varit med om det mesta, så dina skriverier kommer i väl förberedda händer.

Människors mer eller mindre omedvetna, förbjudna tankar eller böjelser har aldrig upprört mej eller skapat hos mej irrationella fördömanden, så länge de ej övergår i handlingar som skadar andra människor. Du kan vara helt lugn och trygg.

Allan

 

2007-06-13 09.50

Hej Allan,

Är du på plats för att ta emot ett meddelande nu?

Undrar Jenny

 

2007-06-13 09.53

Hej Jenny

Ja nu t.o.m. kl 10.50,  därefter kl. 17.00

Allan

 

2006-06-13 09.57

Hej Allan,

Varsågod, en angenäm angelägenhet med tankar och upplevelser kring versen.

Måtte du gömma dem väl.

Du får ett fotografi av mig som jag tog i dagarna - missade hakan något men det får gå.

Hoppas att du ser att jag mår bra och att det smittar av sig på dig.

din Jenny

 

2007-06-13

Funderingar kring den oavslutade receptionen av vers 20.

Allan, din konst är ingen dansbandsmusik. Den är mer av hårdrock med technokaraktär. Den är stark, våldsam och hårdsmält. Den kräver att man stannar upp och det går sannerligen inte att läsa dina bilder som enkla meddelanden – jag måste om och om igen bearbeta intrycken och det kräver tid. Jag skall nu i eftermiddag presentera våra framtidsplaner för politikerna i kommunstyrelsen gällande vården och omsorgen i vår kommun – jag hinner inte förbereda mig för detta – kan bara tänka på testbilden.

Som sagt jag har ingen kunskap eller erfarenhet av konst – ingen särskild smakriktning, inget språk eller begreppsapparat för att kunna beskriva vad jag ser. Ändå måste jag absolut göra detta nu… Jag får ta till hjälp av vad jag kan hitta i mitt bagage av vetenskapsfilosofi, språkfilosofi och sociologi.

Jag har inte visat vers nr 20 för min man. Vet inte riktigt varför men jag har lagt undan den till dess att jag får bukt med mina känslor. Hans intresse för de andra verserna är måttligt. Missförstå mig inte, jag älskar min man, men vissa saker vill jag ha lite mer för mig själv och det är inte så självklart att han tycker om att jag delger en annan man mina djupaste känslor på detta sätt.

Hur börjar jag? Risken är överhängande att du får en simpel pornografisk novell i ditt knä men jag skall göra ett tappert försök att beskriva detta märkliga mottagande som versen har fått hos mig och som jag erfarit med hela min kropp. Det är snarare en process som alltjämt fortgår och som måtte få fortgå ett tag till.

Utgångspunkten för denna beskrivning är att jag redan har "drabbats" av de fyra första verserna i Testbilder, som jag såg på Tradera. Jag blev då glatt överraskad av att det var bildmakaren själv som jag fick en "elektronisk" kontakt med. På så sätt så blev du mer närvarande i den process som skulle följa. Du visade också ett artigt intresse för mitt mottagande av dina verk vilket gjorde att jag kände mig uppmuntrad att leva ut dessa magiska känningar. Eftersom jag har hunnit läsa på och titta på ditt webmuseum så har jag lite ytterligare förkunskaper om dig. Du skriver med osedvanlig skärpa t o m i ett enkelt e-postmeddelande så det kan hända att jag är lite imponerad och välvilligt inställd till dig som person redan här. Din närvaro är definitivt inte betydelselös i sammanhanget, låt vara bara som en elektronisk kontakt. Jag kontrollerar e-posten ofta nuförtiden.

Jag befann mig alltså på marknadsplatsen och sökte osorterat efter bilder utan något särskilt mål – eller snarare - jag sökte de bilder som tilltalar mig av olika outgrundliga skäl (ej ens formulerade).

Så var min utgångspunkt för berättelsen som följer nedan. Hoppas du inte har hunnit tröttna redan.

Jag tar det i tur och ordning – jag börjar med dig, upphovsmannen – fortsätter med konstverket och min oskolade tolkning – övergår sedan till det verkliga livet, själva mottagandet. Sedan finns en antydan till en ny situation som jag inte vet något om.

 

1. Upphovsmannen, konstnären

Du som skapat verket utifrån egna intentioner, uppsåt, tankar och personlig erfaring. Du har velat uttrycka något.

Du har stor makt (kanske alltför stor makt , åtminstone i förhållande till den "störste") att iscensätta, att fabricera vad du vill, att skapa situationer för oss andra att förhålla oss till, att drabbas av.

Dina verk förstenar och håller människorna som du skildrar fångna. Du plågar dem och de skriker ut sin smärta – du har t o m hängt upp dem till allmänt beskådande på ditt museum.

Dina bilder anvisar en potentiell möjlighet.

Du har ett uppsåt, du lägger ut dina situationer, experimenterar och manipulerar med testbilder.

Jag har varit inlåst i ditt museum många nätter nu.

…du söker upp just mig på marknadsplatsen och anmodar mig att förhålla mig till din vers 20…

Vilket ansvar har du för situationen, för konsekvenserna, för tolkningen när bilden väl är sedd? Kan bilder verkligen leva sitt eget liv hur som helst? Vi delar ju ändå en gemensam värld och vi ingår i ett gemensamt språkspel där bilder laddats med föreställningar och mening utifrån vårt samspel här i vår gemensamma i-världen-varo.

Du kan inte vara helt befriad från ansvar för vad dina bilder ställer till med?

Du förstår att denna tanke eggar mig – att du med medvetet uppsåt lagt ut en provocerande och potentiell situation till just mig med stark sexuell laddning som jag måste förhålla mig till – vad skall jag svara?

Jag kunde ha valt bort versen (tror jag).

Vad vill du mig?

2. En tolkning för att skydda och värja sig

Med mitt bristande bildtolkningsspråk så ser jag…

-en förestående genomträngning?

-en passiv, honkropp med uppvänd bakdel

-en avskalad situation utan subjekt, utan ansikten

-en starkt sexualiserad situation men utan njutning och lust

-en anmodan till underkastelse

-en abstrakt struktur utan aktörer och handling?

-en ansiktslös akt.

-akten kan komma att bli hänsynslös, instrumentell och kanske gör det ont?

-en osynlig men påtaglig och utövande makt i form av en taktpinne (som dirigenten för en musikkår använder), eller en stav (som kyrkans män brukar ha i sitt värv att disciplinera menigheten), läkarens instrument (för undersökning av kroppar) eller är det mästarens verktyg/pensel ?

-jag kan inte se något motstånd

-är det en samhällskritik av den ojämlika könsordningen?

-är det en illustration av den disciplinerade sexualiteten?

-är det en beskrivning av en osynlig men allorstädes närvarande makt?

-har honan någon del i detta eller är hon enbart ett passivt offer för en dold struktur utan aktörer och subjekt?

-vill du att jag skall instämma och kritiskt motarbeta dessa förtryckande strukturer som du illustrerar och därmed avslöjar? Är det jag som borde vara motståndet?

Jag kan inget om olika tekniker, perspektiv och verktyg som har använts, inte heller något om formspråket, bildtraditioner etc. Jag kan inte bedöma konstnärers skicklighet på något djupare plan. Min lilla referensram innebär kanske att du inte känner dig smickrad av detta men enligt min mening är det en alldeles magisk bild.

I versifieringen av bilden talas om en kärna, vällust, upptagande i kretsloppets vila etc. Jag hittar inte ledtrådarna till tolkningen av bilden i din vers – beskriver den snarare mottagandet eller har du med versen lagt ut dimridåer - vill du tvärtemot dölja bildens verkliga innebörd istället för att avslöja den?

Det är en fruktansvärd bild.

Observera att jag egentligen inte förrän i efterhand haft några funderingar om tolkningen. När jag först fick syn på bilden så hade jag har inte beväpnat mig med någon enda tolkningsstrategi. Jag har ingen distans till bilden. Den invaderar mig fullständigt. Jag hade ingen sköld och var inte förberedd för att ta emot den.

-den första upplevelsen var istället…

 

 3. Mottagande av vers 20, efterverkningar (inte biverkningar)

Bilden drabbar mig oförskyllt, den hugger sig in i mig, jag kan inte värja mig. Jag känner mig skadeskjuten.

Den är redan sedd efter en kort sekund.

Den stannar hos mig. Den intar mig, ofredar mig. Jag känner mig djupt berörd och skamsen.

Vågar inte berätta om bilden för någon. Jag smygtittar på den om och om igen.

Bilden, situationen, trots att den är så motbjudande, avskalad och hård gör mig kåt.

Min kropp befinner sig i ett konstant spänningstillstånd under dygnets alla timmar alltsedan jag såg den första gången. Närhelst jag fingrar i mitt pulserande sköte så är där fuktig gel i överflöd.

Hela jag är ett ostillat begär.

Det gör ont.

Jag mår illa och vill kräkas för att bli av med den spänning jag känner. Att smeka sig till avspänning hjälper inte – det bara fortsätter och fortsätter, dygn efter dygn.

Jag vill inte heller bli av med den fastetsade bilden – det är underbart – det är ljuvligt – den gör mig till kropp och kvinna.

Jag känner mig skamfylld eftersom den situation som du säkert ville vara kritisk till och som du ville påverka människors medvetande om, orättvisor, förtingligade relationer och annat, bara har skapat en obändig kåthet och begär hos mig.

Jag gör inget motstånd.

Jag känner skam över att jag inte har stil och integritet nog att motstå alla frestelser som marknadsplatsen bjuder på,

att jag blottar mina högst personliga intima upplevelser,

att jag inte berättat för min man om demiurgen som styr mig, mina handlingar och mina drömmar

att jag tillbeder en elektronisk kontakt mer än den störste,

att jag låter honom stänga in mig i sitt museum varje natt och oupphörligt beröra mig och mitt ömmande underliv.

Jag tror att du sökte just mig på marknadsplatsen och att du ville mig något.

Jag tror att du ville genomtränga mig med din bild.

Jag känner mig anmodad att vända upp min stjärt och mitt fuktiga sköte för dig. Jag gör det gärna, skälvande, bävande.

Jag hjälper dig att fullborda ditt konstverk genom att tillföra det som saknades – njutningen och lusten. Materialiseringen av konstverket i mina könssafter kan förflytta det från muséet till en ny verklighet, en ny situation som du måste förhålla dig till på det ena eller det andra sättet.

Tack för en underbar konstupplevelse (som ännu fortgår)… Jag hoppas att du berörs av min berättelse. Jag vill att du skall veta att jag mår gott av denna erfaring och att det är du som får mitt underliv att pulsera.

Det är magi i dina bilder.

Hälsar din kvinna på marknadsplatsen Jenny

 

2007-06-13 16.07

Tack Jenny för en fantastisk, självutlämnande och utmanande bekännelseskrift. Det är underbart begåvat skrivet. Jag har just kommit hem från ateljéarbete och läst dig och har huvudet fullt av starka känslor och upplevelser av det du skrivit. Detta är bara den första omedelbara reaktionen, jag ska försöka samla mej till någon slags svar längre fram. Visst berör du mej och gör mej också kåt. En mening måste jag redan nu citera som jag tycker är strålande formulerad.

"Jag hjälper dig att fullborda ditt konstverk genom att tillföra det som saknades – njutningen och lusten. Materialiseringen av konstverket i mina könssafter kan förflytta det från museet till en ny verklighet."

Allan

 

2007-06-14

Hej igen Jenny

Jag har legat och tänkt på din "bekännelseskrift i natt. Dina ord bränner i mina inälvor och berör mig starkt när du bl.a. skriver "jag känner mig anmodad att vända upp min stjärt och mitt fuktiga sköte för dig. Jag gör det gärna, skälvande, bävande."

Du förstår nog vad som händer med min kropp vid sådana ord! Är det ett sätt att ge igen, att med ord försätta mig i samma ljuva tillstånd du själv försatts igenom vers 20?

Du frågar vilket ansvar jag har för konsekvenserna och tolkningarna av bilderna som jag lägger ut till allmänt beskådande. På samma sätt skulle jag kunna fråga dig vilket ansvar du har för konsekvenserna av dina ord.

Men frågan är viktig att ställa. Visst har jag ett ansvar. Jag har alltid i mina bilder försökt formulera en fråga eller ett påstående möjlig att ta ställning till. En konstnär måste kunna ställas till ansvar för vad han/hon gör. Mina bilder tar ofta upp existentiella frågor men också politiska.

I t.ex. Testbilder försöker jag testa olika skikt i folks föreställningsvärld om sig själva i relation till univers. Är vi bara objekt, söker vi vår identitet och lust i "Kretsloppets oändliga vila..", eller vill vi vara subjekt och verka för förändring?

Vers 20 är både en politisk och "religiös" bild. Den lockar och söver oss ned i en tvingande oavbruten vällust. 

Man kan också uppleva bilden på det privaterotiska planet, att föreställa sig situationen av en anonym kraftkälla, som likt en vibrerande stav tränger in i kvinnans sköte och ger den drabbande en förtärande vällust.

Alla dina förslag till tolkningar är möjliga att göra. Här har du intagit en objektiv analyserande attityd. Dels beskriver du bilden vad du ser, dels försöker du förstå vad den kan uttrycka via din egen associationspotential. Du talar också om offer och gärningsmän, den ojämlika könsordningen, vilket givetvis också är en fullt möjlig och relevant aspekt.

Det beror också på vad man till slut vill se. Man har ett val här och du väljer att följa ditt köns signaler. Du låter bilden invaderar dig, ta dig i besittning och du tillåter dig att njuta av det. Men samtidigt känner du dig skamsen. Det finns något civiliserat inlärt kulturellt inlärt lager inom dig som förmanar och säger att en kvinna inte får känna lust i en situation som denna. Det kan ju handla om våldtäkt, om förnedring, ett utnyttjande. Men insikten om och förkastandet av detta gör dig ännu kåtare och du tillåter dig njuta fullt ut.

Du gör rätt Jenny! Skam och blygsel inför sina drömmar och fantasier är egentligen bara en på religiösa grunder byggd civilisationsrelik.

Jag tror att skamkänslor och ett förträngande av sin sexualitet har skapat många neurotiska och bittra människor.

Det är en ljuvlig tanke för mig att min bild vers 20 har skapat obändig kåthet och begär hos dig och gjort dig till kropp och kvinna. Allt annat är oviktigt just i det här tillståndet.

Jag vill citera mig själv i ett annat mejl då jag skriver att alla tankar och fantasier för att locka fram kåthet och njutning är tillåtna, så länge de ej leder till handlingar som skadar andra.

Tar du fram vers 20 i natt? I så fall vill jag vara nära dig.

Allan