Allan Friis -

samhällskritikern

 

Recension av Conny C-A Malmqvist i Kvällsposten den 11 nov 2004 med anledning av Allan Friis' utställning på Galleri Final, Malmö

 

Allan Friis är en mångsidig man. Han är målare, grafiker, tecknare, skulptör, fotograf, filmare, debattör och författare. Just nu är han aktuell med boken Konungens dagbok och en konstutställning i Malmö.

Även som konstnär är Allan Friis sällsynt mångsidig. Det är som om han tagit filosofen Arthur Dantos ord om konstnärens frihet på allvar. Allt kan bli konst och alla stilar är lika giltiga i dessa posthistoriska tider:

Utställningen på Galleri Final ser nämligen ut att vara skapad av tre olika konstnärer. Två av dem är uttalat samhällskritiska. Den tredje ser jag som mer klassisktestetiskt inriktad.

Den expressivt politiske Friis skildrar i tre oljemålningar ett slags undergångs- och katastrofscenarier: Konstnären har hämtat inspiration från en resa till New York där han besökte Ground Zero. I målningen "Helikoptern" ser man en helikopter mot en giftig himmel som är inramad av höga huskroppar. I en annan stadsbild forsar vattnet fram på gatan likt en syndaflod. Den är lite Ola Billgrensk.

Jag fastnar dock för den samhällskritiske konstnär som gör en slags färgglada serieteckningar i kalla färger: Starkast är målningen med raden av kostymklädda män vilka befinner sig på ett sluttande plan. Männen är klonade på varandra, skalliga, identitetslösa, med tunga kroppar och hängande huvuden. Här får det samhällskritiska uppdraget kontakt med den Friis som jag hyser stor beundran för.

Någon stor konstinstitution borde göra en retrospektiv utställning med Friis' samhällskritiska bilder från 60- och 70-talet. Det ironiska är nämligen att bilder som "Sitter i samma båt", "Miljöns inverkan" och "Frihet att välja" kanske är mer aktuella idag än då de gjordes.

Och är inte kungamålningen "Parasiter" från 1969 lika uppkäftig som Hässelbyrapparen Kens antirojalistiska texter och uttalanden?